Små glädjeämnen
Igår när vi körde hem från jobbet, passerade vi en död rödhake på vägen precis utanför vårt hem. Så lätt att känna igen med sitt orangeröda bröst. Domherrar och bofinkar är mer mörkröda eller julröda.
Det verkar vara så få av rödhakarna som kommer varje år så jag blev lite ledsen i hjärtat över att det kanske var ”vår” lille vän vid fågelbordet. Jag är kanske lite väl blödig (för mitt eget bästa) när det gäller djur ibland.
Jag tänkte på honom idag när jag som vanligt hängde över köksbänken med min tekopp, och betraktade småfåglarnas ätande. Så tråkigt det var utan den lilla rödhaken.
Men så rätt som det var så dök han upp! Satt där på marken och stirrade på mig med sina stora mörka ögon. Som om den kände på sig att jag oroat mig och ville säga ”hörru, nu är jag ju här igen!”. Skönt att kunna glädjas åt det lilla ibland också. Det behöver liksom inte vara så avancerat alla gånger.
Tack för titten och ha en skön kväll