Svart men ganska sorglös
Nej, ingen ny sorg har drabbat mig, men det är knappt man törs uttala de orden av rädsla att det på något sätt ska väcka liv i något vilande mörker. Sorger får vi alla tillslut uppleva, bära på och lära oss leva med. Det känns lika hårt och orättvist varje gång.
I våra loppisgömmor hittade jag det här sorgefloret i en rosa och glänsande pappersask. Tillsammans med några fina hattnålar, extra långa med svart knopp. I en annan låda dök den fina hatten upp som makens farmor ägt. Även fast båda sakerna kommer från helt skilda hem, så hör de på något sätt ihop. Hatten har med all säkerhet varit en finhatt avsedd för de mindre muntra tillfällena i livet.
En blockljusstake får agera hatthållare, för jag tycker det är en fin prydnad att ha framme trots sorgetemat. Floret inspirerade inte helt oväntat till en liten fotosession.
– – –
En sorglös fredag önskar jag er!
~ P ~