Life
– – –
De senaste dagarna har tagit en stor omväg från vardagen. Ett deltagande i en älskad människas sista dygn och timmar i livet, och en fin erfarenhet jag tar med mig i hjärtat. Jag har sett nära och kära tynat bort av sjukdom tidigare, men aldrig av ålder, och jag har aldrig tidigare närvarat så intill själva slutet.
Många känslor, minnen, tårar, och även skratt har avlöst varandra de senaste dygnen. Avskedstaganden, men ändå i någon sorts tacksamhet för det långa liv som varit. Tunn och svag hand som sträcker sig mot kinden för att trösta och torka tårar. Och så den sista sucken. Ett under omständigheterna fint ögonblick, med lättnad över att kamp och smärta är över. Frid och stillhet råder.
Efter nästan 97 år finns inga varför, som det oftast gör när någon måste gå för tidigt. Bara saknad. Lika naturligt och fint som det är när livet tar sin början, vet jag nu att det kan vara att få se någon gå.
De här dagarna är det precis som att vädrets makter också illustrerat det vi varit med om. Dagar och nätter med hård blåst, vind som sakta avtog, moln som slutligen skingrades och åter släppte igenom solen. Livet får gå vidare.
– – –
~ P ~