We’ll meet again
För alltid i våra hjärtan ~ Albin, 080412-181005
~ ♥ ~
Vi gjorde morgonen på samma sätt som alltid, som du tyckte så mycket om. Vi åt frukost ute på verandan, du satt i min famn i hängstolen en stund och vi njöt av lugnet, fågelkvitter och den ännu varma höstsolen. Du fick dina favoritgodsaker och jag plockade några av årets sista maskrosblad som du åt med god aptit.
Dina bakben bar dig inte längre, så du lät mig hålla din vingliga gamla kropp upprätt så att du kunde tvätta dina framben och ditt ansikte. Du sträckte så ut dig där solen tittade in genom dörren, och vi satt där en stund medan jag strök dig över ryggen och pillade i dina overkligt mjuka nackhår.
Tiden började rinna ut, och jag viskade till dig att behålla känslan som den varma solen gav dig. Lyfte dig så solvarm och höll dig nära, intill mitt bröst. Med filten du låg på om din gamla, uttjänta kropp, påbörjade vi sedan den sista resan. Du var så lugn i min famn, som du alltid varit. Kanske t.o.m. lite extra lugn den här dagen.
Ett ljus var tänt på bordet i rummet där vi kom in. Vi lade ner dig med filten kvar under dig, utan att släppa taget om dig. Fortfarande så lugn. Vi pratade stilla med dig, smekte din kropp med tårar droppande ner på din mjuka päls. Dina andetag blev allt lättare, tills de slutligen upphörde helt. Vi satt med dig så en stund och försökte förstå att du nu hade lämnat oss.
Varsamt lyfte vi din kropp i filten och du följde med oss hem igen. Vi lade ner dig fint i din lilla korg som vi köpt på loppis och som du tyckte om att vila i. Jag gjorde fint på bordet runt dig, tände ett ljus och tog in några rosor från trädgården. Så satt vi med dig en stund, smekte och pussade på dig, pratade med dig. Tog farväl.
Husse snickrade en fin låda till dig där du fick ligga i din korg. Du begravdes slutligen på en fin plats på vår gård, där solen kan fortsätta lysa på dig. Sov i ro, vår oändligt älskade vän. Vi ses igen.
