Vintage stories
~ ♥ ~
Jag har färdats en tid i en mörk tunnel. Att gå vid sidan av en nära anhörig som är svårt sjuk är den smärtsammaste av smärtor. Som en mardröm vars slut du redan känner till. En mardröm du desperat försöker vakna ifrån, men är så illa tvungen att genomleva ända in i det oundvikliga slutet.
När ljuset äntligen börjar skönjas igen, så börjar också en ny verklighet att ta form. En verklighet utan en mamma, och i mitt fall utan någon förälder alls kvar i livet. Något som slagit mig mer och mer är att de frågor som bara föräldrar kan svara på, nu kommer att förbli gåtor. Nu är det upp till oss efterlevande att förvalta alla historier vi fick tillsammans.
~ ♥ ~
Adjö mars månad, you will not be missed…
