Gardindansen och annan glädje
Varje dag händer det. Flera gånger. Vi har egentligen ingen aning om syftet, men misstänker att det är någon form av glädjeyttring eller upphetsning, eftersom det gärna sker när vi kommer hem eller vid matdags.
Albin springer, vid vissa givna signaler, till närmaste långgardin och börjar sin dans. Han snurrar in sig runt och in i gardintyget, runt, runt som i trans. Ser man inte Albin, så ser man alltid hur det börjar röra sig i gardinen.
Ofta kommer han till gardinen precis bredvid min arbetsplats här hemma. Då brukar jag plocka upp honom och gosa lite i hans mjuka päls. Det känns någonstans i mig att det måste vara avsaknad av uppmärksamhet och att någon tar i honom.
Kaniner är också duktiga på att göra små krumpsprång som förefaller helt okontrollerade. Det är egentligen en försvarsmekanism som används för att förvilla spåret för eventuella förföljare. Men efter ett helt liv med kaniner, så kan jag nog med säkerhet säga att det finns glädje i de där små skutten också.
