Fredagsbilder
Kanske tänker man ”please, get over your self!”, när självporträtten avslöser varandra. Men det har verkligen inte med det att göra. Vem finns alltid där, när andan faller på att avbilda en människa? Jo, me myself and I. Men jag står mycket hellre bakom kameran än framför.
Jag önskar ibland att jag hade ett stall med mänskliga modeller att välja bland, att få spöka ut dem på alla möjliga sätt, placera dem i alla sättningar som jag kommer på och bara fota i flera dagar. Att sen ha massor med gigabytes framför sig att få sätta tänderna i vore himmelriket för en stund.
Jag måste nog rodda ihop något med mina snälla vänner någon dag. Ska tänka klart först bara. Och så är det ju det där med tiden som bara tycks glida en ur händerna jämt och ständigt. Nåväl, min tid kommer också.
Själva fotot är bara råmaterialet, ungefär som den oknådade lerklumpen. Och varför nöja sig med att avbilda den ibland trista verkligheten, när man kan hitta på så mycket mer…
Men nu tar vi snart helg här hemma, och jag hoppas ni gör detsamma.
– – –
~ P ~