Lantliv, våfflor och barnvisor
{ Liten alpacka – Hur söt får man vara? }
{ Liten strandad svalunge }
{ Heidi, den ”lilla” minigrisen som ligger på trappen }
På Lunåns lantgård kan man känna på lantlivet på riktigt. Djur av alla sorter strövar fritt och man kan köpa gårdsproducerade ostar och annat gott. Även glassen man köper i det lilla gårdsfiket är hemgjord av den grädde som kossorna ger. Vi äter våfflor under tak (undan regnet) och barnen bjuds på underhållning i form av en barnvissjungande servitris.
Mitt hjärta ömmade (förstås) lite extra för den lilla svalungen som råkat stranda i gräset under sin första flygtur. Jag kan bli helt förstörd av tanken på att han ligger där helt oskyddad, med katter och andra djur som strövar löst. P tar upp den försiktigt i sina kupade händer och den får ny fart att flyga iväg med de andra svalorna. Glädje!
Som avslutning hoppas det lite studsmatta. När lintottarna rullar runt på studsmattan fylls hela håret med statisk elektricitet som får det att stå åt alla håll. De guldgula hårstråna spretar och glittrar i den sena eftermiddagssolen och mobilkamerorna avfyras en efter en för att dela upplevelsen med de som inte är där.
– – –
Nu laddar vi för den stora loppmarknaden i Djurås i morgon.
Välkomna!
~ P ~